Är jag så ensam som jag känner mig?

Mina vänner betyder verkligen allt! Vi har alltid jättekul och jag är så glad att jag har er. Men sen har de allra flesta av mina vänner en respektive, en pojkvän som betyder så mycket för dom. Jätteroligt såklart, men när alla pratar om sina pojkvänner känner jag mig så ensam. Jag har ingen, jag har aldrig känt den känslan som dom känner hela tiden. Jag vill inget hellre än att hitta någon som får mig att känna mig älskad och vilja vara hos honom hela tiden, att vara helt distraherad och inte tänka på något annat än honom. Jag har inte ens haft en riktig kyss, en som betyder något, bara en massa strul när man är full. Vad ger det? Aldrig känt kärlek. När blir det min tur?